Vid sekelskiftet var känslan att bevara kyrkbacken inte särskilt stor. Slummen var också så stor att man inte fann mycket att bevara. Stadsplanen från 1902 visar stora breda gator som hänsynslöst dragits genom bebyggelsen. Dessbättre genomfördes aldrig planerna i någon större grad. 1915 års plan bevarar återigen de gamla gatorna. Enda tillägget är egentligen Lykttändargränd som i ett senare skede drogs längre österut mot Rektorsgatan i samband med att kvarteret Gisle skapades.

Under 1948–49 pågick en debatt om Kyrkbacken. Många ville skapa ett kulturcentrum men såg inte ett värde i Kyrkbackens historia. Många tyckte att området var så förslummat att en totalrivning och nybyggnad av kulturbyggnader var enda lösningen.

Förändringen började i slutet på 50-talet då fastighetsägarna Carl Henning och Ragnar Barrefors skrev till Kulturnämnden 1957. De påpekade att den förslummade stadsdelen med sina förfallna fastigheter och allt för många socialfall borde omvandlas till ett genuint kulturområde som istället skulle kunna vara en pärla i Västerås. Drätselkammaren beslöt att en inventering skulle påbörjas av Kyrkbacken. 1960 började Mimer projektera radhus i området Gerhard. Detta satte igång en livlig aktivitet i stadsarkitektkontoret där en arbetsgrupp arbetade fram ett PM som i allt väsentligt innehöll de riktlinjer efter vilka området sen har sanerats, omskapats och återskapats. Härefter beslutas en teknisk inventering av byggnaderna för att se vad som kunde bevaras. För att förstå förhållandena kan nämnas att 10% av bostäderna saknade rinnande vatten och avlopp, 40% saknade WC och 66% saknade centralvärme. Något var nödvändigt att göra. Tiden skulle annars med säkerhet innebära att området föll samman.

Under början av 60-talet drevs debatten om hur långtgående saneringen skulle utföras. En vanlig uppfattning tycks ha varit att saneringen skulle göras radikalt vilket självklart både upprörde och skrämde befolkningen i området. 1964 fastställdes en ny stadsplan där varliga saneringar föreskrivs. Det moderna Kyrkbacken skapas.

Mycket av den gamla kyrkbacken har bevarats. De gamla gränderna finns kvar, de flesta gamla hus finns kvar och har restaurerats. Nya hus har tillkommit i stilar som blandar nytt och gammalt. Många av de gamla kyrkbacksinvånarna har flyttat – tyvärr. Livet har förändrats på Kyrkbacken. Många konstnärer har etablerat sina ateljéer i området. Det gamla kyrkbackssamhället lever dock kvar i våra minnen och i bilderna. Kyrkbacken försöker även i framtiden bevara sin historia, sina minnen av en fattig men mycket levande miljö. Kyrkbacksborna av idag visar på många sätt sitt intresse för områdets speciella historia.